I morse kunde vi ta oss en lite längre promenad runt Länkeviken då vädret tillät - soligt, hyfsat varmt och gott. Märta var dessutom lätt i steget, så vi passade på. En dryg timme tar det att gå, och nästan hela tiden ser vi eller skymtar sjön. Det är så vackert!
I går var jag på Orust och jobbade hemifrån fru D:s torp. Det var lite svårkoncentrerat för oss då privatsnacket bitvis tog över, men en del kloka tankar fick vi ihop i alla fall. På vägen hem satt jag och tänkte på hur livets alla slumpartade möten och beslut gör att man hamnar där man hamnar. I mitt liv är det ju oftast just de mänskliga relationerna som gjort att mitt liv blivit som det blivit snarare än att jag fattat helt egna beslut - fast besluten har jag ju i och för sig själv fattat, men oftast i kombination med någon relation eller utifrån någon annans relation. flera relationer funderade jag på: min socialt kompetente men känslomässigt totalt inkompetente pappa till exempel (fast han "förtjänar" ett eget inlägg...), det faktum att Lasse hade ett minderårigt barn när vi träffades och att jag var snubblande nära att bli engelsk hemmafru en gång för länge sen (trodde han ja...). Allt påverkar, men nu sitter jag här på fel sida om Sverige i min KIA Sportage körandes på Orust och stortrivs med det. Så kan det gå och bli.
Ikväll väntar städning av verandan ute i stugan - hurra! Det blir så somrigt och fint där när vi kan sluta använda den som vinterförvaring åt blommorna och dessa är utplacerade där de hör hemma - ute i solskenet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar