120 cm

Vår säng ute i Stugan är 120 cm bred. Det är faktiskt helt okey att ligga i den så länge man bara är två människor. Inte den bästa säng i världen, men helt tillräcklig i en sommarstuga. Men  nu har vi ju också två hundar... Då är 120 cm inte tillräckligt. Nätterna brukar börja bra, Märta lägger sig i sin säng och Skorpan lägger sig längst ner i vår säng vid våra fötter. Sen somnar vi. Frampå småtimmarna vill båda hundar upp i sängen, och då vill de ligga uppe i ansikthöjd - gärna på en kudde. Det är då sängen är för smal. I lördags vaknade jag i nämnda säng och båda mina händer hade domnat bort för jag låg så tokigt. Det är då man längtar hem till 180 cm säng i stan. Det är inte precis så man ligger och drar sig i sängen på helgerna...

 

Förra helgen var jag i Nyköping och hälsade på mamma. Det var bara bra med henne. Vi var och handlade som vanligt. På lördagen åkte vi till Arnö och besökte Maj-Britt som just då bodde på korttidsboendet där. Det är lite tråkigt att se dessa forna handlingskraftiga kvinnor var mer eller mindre hjälplösa på ett eller annat sätt numera. Jag kan inte låta bli att fundera över hur det blir när man själv blir gammal - hur kommer allt att vara då?

 

Det är vår ute! Åtminstone om man anstränger sig så känns det så. Här en bild på krokus som vi såg förra veckan på en av våra promenader. Man blir glad av dessa små blommor som tittar fram!

 

 

Det är också helt ljust nu när vi kliver ut på trottoaren på mornarna - det är det bästa av allt tycker jag. Det är tradigt med allt mörker på vintern. Här en bild på Lasse och Märta strax efter klaffbron.

 

 

I helgen tränade vi Skorpan på inkallning vi ute i Stugan. Vi stod med några meters mellanrum och så ropade vi på honom. Han sprang till den som ropade och fick en godis. Vi ökade på avståndet mellan oss och avslutade i går med att stå i var sin ände av trädgården med stugan emellan och så rusade Skorpan som en tok emellan och fick godis. Mycket uppskattat. Märta - som är en smart beräknande hund - räknade snart ut att man kunde stå kvar vid en av oss och få godis ändå.... Vi hoppas att han kan gå helt lös vad det lider. Hittills verkar det som om det skulle kunna gå. Här en bild på lille Skorpan. Söt som få...

 

 

 

Märta 8 år

Under veckan som gick fyllde Märta 8 år. Det firades med paket innehållande ny boll samt sockerkaka framåt eftermiddagen då vi fikade. Skorpan fick också paket och sockerkaka... Hon börjar bli lite till åren vår lilla gumma, lite grå om nosen är hon också och den mest fantastiska honhund man kan tänka sig! Bäst i världen helt enkelt.

 

På mornarna är det riktigt trevligt att gå på promenad nu. Det är mycket lättare att komma igång när det är ljust ute. Vi har gått ner till Döviken de senaste dagarna. Det blir ca 3 km, och är alldeles lagom morgonpromenad. Bilden här nedan är emellertid inte från Döviken utan från en annan promenad vi gått via Folkets Park.

 

 

I skrivande stund ska Lasse titta på fotboll, det är Turkiet och Sverige som ska mötas i en vänskapsmatch. Gud, så trist. Turkiet gjorde mål redan efter 1 minut... Jag ska nog kolla på play istället och komma ikapp med lite Emmerdale Farm. Det är trevligare.

 

I helgen sprang jag på lite sättpotatis - Amandine! Den är underbar. Det är helt enkelt potatisens Rolls Royce. Så jättejättejättegod. Ska ha ett par stora krukor på verandan i år igen. Resten sätter jag ute på kolonin. Det blir mums till midsommar. Nu ligger den ute på verandan i stugan och får förhoppningsvis lite fina groddar. Så skönt att våren är här!

 

 

Ett säkert vårtecken är Koltrasten. Åh så fint den sjunger på mornarna. Det finns en som sitter i Betty Backs Park på mornarna och sjunger för full näbb. Det måste vara den vackraste av alla fågelläten som finns.

 

 

I söndags var Mr M här på middag. Trevligt att ses igen. Man önskar ju alltid att man kunde ses lite oftare, men det är ju lite svårorganiserat.