120 cm

Vår säng ute i Stugan är 120 cm bred. Det är faktiskt helt okey att ligga i den så länge man bara är två människor. Inte den bästa säng i världen, men helt tillräcklig i en sommarstuga. Men  nu har vi ju också två hundar... Då är 120 cm inte tillräckligt. Nätterna brukar börja bra, Märta lägger sig i sin säng och Skorpan lägger sig längst ner i vår säng vid våra fötter. Sen somnar vi. Frampå småtimmarna vill båda hundar upp i sängen, och då vill de ligga uppe i ansikthöjd - gärna på en kudde. Det är då sängen är för smal. I lördags vaknade jag i nämnda säng och båda mina händer hade domnat bort för jag låg så tokigt. Det är då man längtar hem till 180 cm säng i stan. Det är inte precis så man ligger och drar sig i sängen på helgerna...

 

Förra helgen var jag i Nyköping och hälsade på mamma. Det var bara bra med henne. Vi var och handlade som vanligt. På lördagen åkte vi till Arnö och besökte Maj-Britt som just då bodde på korttidsboendet där. Det är lite tråkigt att se dessa forna handlingskraftiga kvinnor var mer eller mindre hjälplösa på ett eller annat sätt numera. Jag kan inte låta bli att fundera över hur det blir när man själv blir gammal - hur kommer allt att vara då?

 

Det är vår ute! Åtminstone om man anstränger sig så känns det så. Här en bild på krokus som vi såg förra veckan på en av våra promenader. Man blir glad av dessa små blommor som tittar fram!

 

 

Det är också helt ljust nu när vi kliver ut på trottoaren på mornarna - det är det bästa av allt tycker jag. Det är tradigt med allt mörker på vintern. Här en bild på Lasse och Märta strax efter klaffbron.

 

 

I helgen tränade vi Skorpan på inkallning vi ute i Stugan. Vi stod med några meters mellanrum och så ropade vi på honom. Han sprang till den som ropade och fick en godis. Vi ökade på avståndet mellan oss och avslutade i går med att stå i var sin ände av trädgården med stugan emellan och så rusade Skorpan som en tok emellan och fick godis. Mycket uppskattat. Märta - som är en smart beräknande hund - räknade snart ut att man kunde stå kvar vid en av oss och få godis ändå.... Vi hoppas att han kan gå helt lös vad det lider. Hittills verkar det som om det skulle kunna gå. Här en bild på lille Skorpan. Söt som få...