Fråga mig inte hur - men helt plötsligt kunde jag lägga över en bild från mobilen hit till bloggen, och då blir jag lite glad igen! Det är ju det som är vitsen med denna blogg tycker jag - att titta på gamla bilder. Hur kul som helst.
I helgen som gick idkades det lite trädgårdsarbete ute på Stora Näset. Lupinerna har komit upp en bit och fick lite ny jord från komposten som belöning. Jag har lite specialpedagogiskt stuk på min lupinrabatt - man får som lupin växa lite var man vill... Pallkragarna åkte fram, och när temperaturen är lite mer gynnsam ska de sås sallad i dessa. Vi klipte också ner de sista pelargonerna och gav dem lite ny jord. Nu är allt klart på den fronten.
Efter jobb lite vila...
Lasse och jag är äntligen sambos igen. Märta har nämligen löpt, och det tvingade oss att bo på separata ställen under drygt en vecka. Märta och Lasse bodde i stugan och jag och Skorpan bodde i stan. Det gick hyfsat bra att göra så. Stackars Skorpan (och Märta med för den delen) darrade i hela kroppen och flämtade och flåsade när vi var ute i stugan och hälsade på. Jag har aldrig förstått hur lååång Skorpans tunga egentligen är!
På jobbfronten är det tämligen lugnt. Det är en riktig fröjd att kunna ta sig tid att gå igenom kursplaner och lägga scheman i lugn och ro. Det blir liksom bra från första stund då. Jag sitter också och skriver på min uppsats. Tänk att det ska ta flera dagar innan man formulerat ett syfte som håller och en frågeställning som passar. 6 rader. Men nu ska det nog mer eller mindre passa.
Sitter och tänker på alla de kvinnor som sitter hemma med en knippe barn och väntar på ett livstecken från sin man som flytt mot en bättre framtid till främmande land över Medelhavet. Vad händer med dem nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar