Man skuttar inte längre

Lasse och jag konstaterade en tidig morgon i veckan som gått att man inte längre skuttar upp ur sängen. Stel som en pinne tar man sig upp och försöker komma igång. Sakta men säkert kommer ålderskrämporna smygande - och just på mornarna gör de sig gällande. Nä, man skuttar inte längre.

 

Det har snöat som sjutton, och också varit rejält halt. Så halt att både Lasse och jag slog i backen en morgon. Jag fick så ont i nacken att jag tog det säkra före det osäkra och gick till vårdcentralen. Ingen fara dock, bara en sträckning. Här en vy från Storgatan på en av våra morgonpromenader denna vecka.

 



Jag slutade efter mörkrets inbrott i fredags, så det blev ingen helg ute i stugan. Komma dit ut i kolmörker utan någonstans att parkera med packning och två långhåriga hundar lockade inte. Vi var emellertid ute och tittade till igår och skottade då upp en parkeringsplats på vår väg - så nu är det fritt fram till helgen som kommer. Här ett par bilder från igår.

 

 

I dag är det också dags för lektion nr 2 för Skorpan och mig. Vi har inte tränat så mycket som jag önskat - mest beroende på snön. Men tre gånger har vi fått till små träningspass i alla fall. Belöningen i form av mjukost på tub med skinksmak gör ju hela processen lite lättare - i alla fall för Skorpan. Jag kan ju redan gå fint och kommer när någon ropar på mig.