Bok- och biblioteksmässan är just nu i Göteborg. Jag har aldrig varit där, vilket egentligen är lite konstigt. Böcker är ju det roligaste som finns. Men, jag skulle förmodligen köpa ihjäl mig om jag steg innanför grindarna. Så jag beundrar evenemanget på avstånd. I morse rapporterade en av bokrecensenterna som brukar figurera i tv-soffan från just nämnda mässa. Denna dam har för vana att intellektualisera detta med läsande på ett sådant sätt att jag tror hon skrämmer bort fler än hon lockar till läsning. På tapeten i morse var en brasiliansk poet som var verksam någongång på 40-talet. Undrar just om det blir rusning till den montern? Vår granne Allan Johansson är på plats i alla fall och marknadsför sina trollhätteböcker- Fritt Fall, Nordkap och den rykande färska Utvägar. Tror det är dags att läsa dessa nu. Fritt Fall är med ut till Stugan.
Vi åkte ut till stugan igår kväll, och i morse när vi vaknade på utsatt tid var det mörkt och murrigt ute. Vi har inga direkta planer i helgen annat än att kanske åka till Udeevalla i morgon och köpa födelsedagspresenterna till Frk T. Det vore kul att ta en sväng inne på Grunnebo Garn också. Har ju ett presentkort som jag behöver göra mig av med känner jag. Det är dags att köpa på sig lite garn! Lasse brukar tycka att det är både roligt och inpirerande och jättekul när jag är inne i den affären och han sitter ute på parkeringen och väntar...
På jobbet ägnade jag dagen åt att fortsätta kategorisera mina 19 intervjuer. Det tar sin lilla tid att sammanställa dessa. Jag har egentligen lite för många, men det är svårt att motivera varför jag skulle välja bort några. Då måste jag kanske gå på genus och det vill jag inte. Nä, jag fortsätter med de 19. Det är både roligt och tidvis sorgligt att läsa dem. Vi vuxna har dålig koll på vad barnen läser. Dessutom läser i alla fall alltför många av dessa 19 alldeles för lätta böcker i förhållande till sin kapacitet.
I onsdags hade vi styrelsemöte i bostadsrättsföreningen. Vi är inne på vårt tredje år, och ska sitta ett år till. Sen är det nog dags att lämna över platsen till någon annan. Det svåra är emellertid att det inte är så många som är intresserade av "jobbet". Det är nog ett ganska vanligt scenario. Det som är positivt är i alla fall att man får en insyn i föreningens ekonomi och väl och ve, och det tycker jag är bra att ha.
Det vankas besök från den kungliga hufvudstaden. Först ska bara barn och hund utlokaliseras. Livet går liksom in i en ny fas när barnet blir så stort att hon inte längre alls tycker det är kul att komma hit, utan helt sonika lite surt talar om för aktuell mamma att "åk du". Slutdiskuterat. Det är inte utan att jag blir lite nostalgisk när jag tänker på dagen jag mötte mamman och barnet på Arlanda efter en lång resa från främmande land, och barnet klamrade sig fast vid sin mamma och vägrade släppa greppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar